Ungdomars röster

2012-03-08

 

Kan passa på

 

när jag ändå håller på, sitter och fixar mig lite, skriver, lyssnar på musik, skriver, fixar mig osv..

att tacka världens bästa Peter, kontaktpersonen jag hade då jag bodde själv ett år. Han som hjälpte mig med mycket, som fanns där. Som jag ser lite som en pappa och även en vän. En nära sådan! En person jag ser upp till och tycker är skiiitbra.

Utan honom och skyddsvärnet som de hette då, skulle jag aldrig pallat de där året. Jag hade aldrig blivit starkare och jag hade inte klarat av att ta mig mod och trampa över rädslan att bli utkastad hemifrån igen.

Tack peter och skyddis. Ni är guld värda

 

ur en blogg

(Skyddsvärnets boendestöd heter idag Ungdomsvärnet, red anm.)

 

---

2012-01-27

Barnmisshandel

 

Det märks att baksidan av hans hand är minst lika stort som mitt ansikte

när han träffar mig över kinden så hårt att jag slungas bakåt.

   Allt snurrar men jag känner snart hur smärtan tränger sig på.

   Han skriker och gestikulerar vilt men jag förstår ingenting, alla mina

tankar är samlade på en punkt; han ska fan inte få se mig gråta den här gången.

   Morsan kommer inspringandes, hon gråter och vädjar till honom att

lugna ner sig, men han blir ännu argare.

   Han slår henne med knuten näve över ansiktet så hårt att hennes

huvud studsar mot skåpet innan hon faller till golvet och tuppar av.

   När jag ser detta försvinner all smärta och rädsla, och med nya krafter

flyger jag upp från golvet och slår honom mellan benen, men jag

missar.

   Verkligheten stannar upp och vi tittar bara på varandra.

   En sekund, två sekunder, tio sekunder, jag har ingen aning.

   Han tar av sig bältet, helvete...

   Jag springer ut i hallen det snabbaste jag kan.

   Ett misstag nu och hela världen kommer raseras, jag tittar bakåt och

ser att han närmar sig, jag tittar framåt, fan... jag hinner inte stanna, jag

springer rakt in i dörren och det blir svart.

 

Daffy

 

(Istället för byrålådan. En antologi från Projekt Livsval, Alma Folkhögskola, 2011)